I början av januari lade folkpartiets ekonomisketalesman Carl B Hamilton fram ett förslag om att sänka skatten på kapital och begränsa ränteavdraget i ett första steg från 30 till 25 procent. Men detta förslag möttes av kompakt motstånd då de flesta svenskar betraktar ränteavdraget som en rättighet och en eventuell ändring av ränteavdraget skulle innebära att flera svenska hushåll med dyra huslån skulle få mindre pengar över, framförallt skulle detta drabba storstadsregionerna där huspriserna är höga och där allt fler väljer att inte amortera sina bolån.

Bakgrunden till förslaget är att Hamilton fruktar att bostadsbubblan kan spricka och eftersom konsekvenserna för en sprucken bostadsbubbla är så förödande för samhället iform av ökad arbetslöshet både på kort och lång sikt så att även om risken för att bubblan spricker för närvarande bedöms som liten så vill politikerna fortfarande vidta åtgärder för att minimera risken för detta ännu mer.

En av riskerna som Hamilton tar upp i sin rapport är att många unga och potentiella ser dagens låga styrränta som normen snarare än ett unikt undantag vilket innebär att många riskerar att ta betydigt högre lån än de klarar av att betala när räntan går upp till en mer normal nivå runt 3-4%, vilket skulle innebära att bolåneräntan hamnar runt 7% istället för de 2-3% som det finns möjlighet att få lån på till rörlig ränta idag. Och möjligheten att ta dessa billiga lån har trissat upp priserna på hus och bostadsrätter även under lågkonjukturen så det finns många unga med osäker ekonomi som sitter fast i bolån som de inte skulle klara av att lösa om värdet på deras hus eller lägenhet skulle falla, så jag tror definitivt att det är dags att politikerna tar den här diskusionen till bordet innan det är försent för många familjer.